Gott Slut på 2008
och
Ett Gott Nytt 2009!
och
Ett Gott Nytt 2009!
Dessa bilder blev tagna i juli i år, på väg upp och uppe på Brulandstøylen. Bruland är där min ena svåger och svägerska bor. Det är i Utvik, ca. fem mil utanför Stryn. Om du är fotbollsintresserad så vet du kanske vem Tore Andre Flo är. Han kommer från Stryn. Stryn ligger innerst i Nordfjorden på västkusten i Norge. Brulandstøylen är en fäbod ca. 500 m.ö.h.
Denna LO var en skisseuppgift i Scrappeligan på scrapping.no och det var mitt femte bidrag (men egentligen den sjätte uppgiften, jag hoppade över den femte uppgiften, fick helt enkelt inte till den). Jag bara älskar dette foto av Ebba!! Och jag är så glad som har scanner på min skrivare, så att jag kan scanna in gamla, vanliga kort till en digital variant. Det stora, svart-vita fotot skrev jag ut på en kartongsida som jag köpte för många år sedan för att sätta in kort på i ett album. Jag hoppas att det är syrafritt, men det borde det vara eftersom det är gjort som albumkartong. Man ser det lite dåligt, men Ebba har helt knallblåa ögon här. Idag är hennes ögon mer gråblå, så jag vet inte riktigt varför de blev så blå här. Så hade hon dille på att trä saker över huvudet en period som liten. Allt från böcker till nallar, trosor till mössor. Det hon har på huvudet här är luvan till Viktors vinteroverall.
Här ville jag pröva mig på något nytt, så det blev en LO i colorblocking. "Vilka färger blockerar den?", sa min man... Ja, då var jag ju tvungen att läsa lite om stilen och varför den heter som den gör. Det är inte så att det ska blockeras något över huvudtaget. Man gör helt enkelt fyrkanter (blocks) i färger (color) som man placerar sina bilder, titel och journaling på. Så uppkom namnet.
Här sitter Ebba på balkongen en fin dag i maj och tuggar på ett äpple. Min dotter, kaninen... Hon har alltid varit väldigt glad i frukt och grönt, helt från hon började äta vanlig mat. Hon ville minsann inte starta med gröt, nej hon skulle ha potatis, i bitar som hon fick tugga!
Den här LO:n handlar om min yngsta son, mitt mellanbarn. Han har blivit en fantasktisk ung man som stormar genom livet med en mycket medveten destination! Han tar för sig av livet och delar med sig till andra på ett sätt som gör att jag av och till häpnar. Han är medmänniska genom Röda Korset, han har startat Skeiv Ungdom där han bor och han jobbar målmedvetet för att bli kock. Och han är min son!
Min allra, allra bästa vän!!! Ja, Inga-Lill och jag har känt varandra sedan vi gick på kurs, våren 1990, innan vi skulle ha våra första barn. Så det närmar sig 20 år med stormsteg. Vi har varit igenom en massa tillsammans ,och även var för sig, men vi har alltid kunnat luta oss mot varandra och hämtat andan en stund. Vi har jobbat tillsammans ett tag och bott (ja, nästan) grannar. Nu bor vi ca. 100 mil från varandra... Och det blir tungt av och till. Men vi sms:ar och pratar med varandra i telefon. 